Vi höll på att blåsa av vägen på väg till klubben men kom fram till slut. Vi började med linförighet, förflyttningar. Det blev till att påminna Fari om att det är mej han ska ha koll på - inte allt runtomkring. Efter lite gnuggande av mattes timing, röstläge, beröma rätt, glada kommandon så gick han riktigt fint med Sussis hjälp.

Åsa visade ingångar och hur vi kan träna det.

Teorin bestod av relationen hund-förare. Hur stor samarbetsbubbla har vi? hur stor bestämmnandebubbla har vi och hur stor är trygghetsklossen? Hur kan vi jobba för att ta tillbaka bestämmandebitet/eller kanske minska den. Hur kan vi jobba för att förstora samarbetsbubblan? osv.Intressant skiss över relationer på ett lite konkretare sätt.

Nästa momentstart blev apporteringen. Tur att vi redan jobbar på det. Fari har gripandet och hållandet ganska bra nu. Nu ska jag träna med olika saker, att ta ett mjukisdjur går bra men att INTE tugga på det blir en utmaning! Hårda saker funkar ju bra. Där ska jag börja med start till rörelse.

Hemma ska vi bygga tillbaka samarbetsbiten. Att göra saker tillsammans som att plocka ur tvättmaskinen, bära saker hit och dit, apportera saker (hm var det inte det jag jobbade på?) ja allt jag kan hitta på för att förstärka samarbetet oss emellan ännu mer.

Nu ska jag ta med hunden för att apportera en hög ved till brasan.

Vi hörs.

Nu funkar det inne! Neer - och han lägger sig med nosen mellan tassarna. Nu kommer nästa tröskel. Han ska ligga kvar trots störningar. Måste vara jätteförsiktig för att han verkligen ska lyckas. Minsta lilla så lyfter han på huvudet. Nyfiken och kontrollfreek som han är.

Vi hörs.

snabba ligg på agendan idag.Kassler/leverpastej som belöning.

Missöde! Besök av gäst. Hunden glad. Får svanstippen i kläm i dörren. En halv kvadratcentimeter hud med tillhörande hårtofs satt kvar. Hunden skrek, blodet rann.

Efter mycket torkande av blodstänk så stillade det.

Kraken har hållit sig nära matte i ett dygn. Sovit nära, tittat på svanstippen, legat nära och sett olycklig ut. Nu i kväll tassade han iväg och la sig på vanliga platsen så nu gör det nog inte lika ont längre.

Men avtar arbetslusten? nejdå, lite platsliggning har det blivit iallafall. Det tar sig lite i taget. Men han är lättstörd, nyfiken på allt och alla. När han hörde folk på vägen nedanför där jag tränade så lyfte han genast huvudet men kom på sig och la ner det igen och låg sedan kvar trots mera ljud. Duktig. Men känner mej otålig att han inte klarar mer. Får träna mera,mera och se till att han får rätt störningar så att han lyckas.Hur var det: lyckas till minst 80% av träningen eller mer.

Vi hörs.

Nu har vi kört ligg-träning med snabbt ligg.

Platsliggning ute med störning med huvet nere i backen.

Apportering med gripande-hålla-fast fast jag ruskar,drar, inte håller alls,tar tag igen.

Position i linförigheten med stegförflyttningar runt, runt,bakåt ja åt alla håll.

Och däremellan BRA BUS!

Tänk att det är såååå kul att sno leksaken som sticker ut ur mattes ficka!

Nu medan hunden har "tråkigt" ska jag ta och läsa i Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet.

Kommer nog upp en del ang detta på kursen skulle jag tro.

Vi hörs.

Nu kör vi så det ryker! Två korta pass medan middagen blev klar.

Först platsliggning. Svårade till det med att jag inte satt på golvet utan stod på huk och sedan att jag stod upp medan han skulle ligga med hakan i golvet mellan tassarna - inte över den ena tassen som han gärna provar med hela tiden.

Nästa pass blev kontakt-position. Stegförflyttningar framåt, bakåt, höger/vänster om med bibehållen kontakt. Tänk vad han kan hemma i vardagsrummer! Snart är vi lika duktiga i bakåtförflyttningar som fröken ;)

Nu vill Anna att vi ska fota under arbetet. Bilder kommer :) så nu blev det ett pass till med båda momenten. Glad hund och matte som vill jobba!

Vi hörs

Nu har vi halkat oss till kurs och tillbaka igen med ett nödrop.

Tiden där emellan då?

Åsa och Susanne kollade våra grunder grundligt och hjälpte oss till rätta med både det ena och det andra. Lite prat och myckat verkstad - det gillar vi.

Hemläxa ett: kontakt, "mikael-jackson-träning" (starten) och mycket och svår miljöträning för min krake. Fyrkantig ska jag vara som bara den. Från det jag öppnanr grinden (eller egentligen från när jag slår upp ögonen) i bilen. Kontakt, kontakt, kontakt (ekar det bekant kanske???!!!!). MEN, snabba korrigeringar och sedan glada kommandon, be inte om uppmärksamhet, kräv det och när han visar rätt beteende, belöna. Och framför allt när det gäller mej "Lägg känslorna på hatthyllan" innan jag åker. Jag måste vara tydlig.

Hemläxa två: ligga plats med huvudet mellan tassarna. Det har vi kört tidigare så nu gäller det befästa, utmana, kvalitetssäkra det och att träna i massa olika miljöer.

Säkra det benfast innan jag namnsätter det. Målet att ha en hund som ligger med huvudet nere focuserad på var jag befinner mej.

Testade det sista när vi kom hem. Fari provade sig ganska snabbt fram till vad jag ville. Han provade att lägga ihop tassarna och lägga huvudet snett över tassarna men det gav ingen utdelning. Så han insåg att det var ner med hakan mellan tassarna som gällde. Belönade bara att han höll huvudet nere först, sedan lite längre stund, sedan kasstade jag iväg belöningen och han hittade genast ner till rätt position. Körde så några gånger till han dreglade efter mera gravlax. Avbröt då.

Nu ska vi nog vila våra hjärnor både hunden och jag :)

Vi hörs.

Jobbar vidare med gripandet enligt klickerkoll.se apportering m klicker.

Idag fick Fari sitta framför mig och gripa apporten, så släppte jag den och tog sedan tag i klossarna igen. När jag tog tag i klossarna kände jag hur han bet fast hårdare!   Gravlax som belöning   . Det är ju precis DET jag vill uppnå!

Härligt!!!

Vi hörs!