Var på brukshundklubben och tränade med Anna.

Det blev hopp över hinder. Eftersom vi sällan tränar det så har herrn glömt hur det var det där med att sätta sig på andra sidan hindret. Fick starta om lite från början och på minna om hur det var. Måste jobba mera på det.

Körde budföring också. Det är jättekul! Inga problem.

Igårkväll blev det ett snabbt pass mellan mina arbetspass. Fari var verkligen på hugget. Rutan gick i full fart. Läggande u gång gick bra. Ställande med extern belöning gick också bra.

Gnuggade lite vänstersvängar i linförigheten där han gärna vill tränga mej. Ändrade sättet att gå så blev det mycket bättre.

Framförgåendet måste jag bli mer konsekvent på och använda klivkern när han stannar utan att vända sig om. Och "upptaget" till fot efter stannandet.

Innan vi gav oss av hemmifrån blev det lite "sitt kvar" på hallmattan medan jag jönsade runt och hämtade grejor. Satte tillbaka honom ett par ggr innan han satt stadigt.

Idag blev det "ligg kvar" på gräsmattan medan Hill och Diriki fick hämta grejer och ge mig. Svårt att ligga stilla när de andra får jobba men med regelbundet beröm när han låg stilla och ett bestämt men lugnt tag i halsbandet när han inte kunde hålla tassarna i styr. Jag glömmer ofta bort att beröma när han ligger stilla - vilket ju resulterat i att han också "glömmer bort" vad han gör. Måste bättra mig om jag vill ha något resultat.

Som Carro E sa " Hur ska jag kunna kräva 100% uppmärksamhet av hunden om jag själv inte koncentrerar mig 100% på på den och ger den lön för mödan?

Vi jobbar vidare.

Husse lägger spår medan jag instalerar bilspel på datan åt honom. Efter 45 min var jag tvungen att gå för det började skymma. Både Lasse och jag stampade gasen i botten    ....

Fari låg i selen över stubbar, kvistar, grenar och allt elände som blir efter en avverkning. Efter två apporter=korv så dök vi in i världens böskabysche! Hunden travade lugnt under träd och grener medan jag fick försöka kisa under armen för att se vart jag satte fötterna.Spåret var kul tyckte Fari. Tur man har en hund som inte slutar spåra bara för att matte inte hoppar som en bergsget efter honom utom måste stanna och klätra lite försiktigare på vissa ställen.

Svårare spår nästa gång med kulsaker som apporter :)

Vi hörs!

...på fastande mage är inge bra! Bara en massa ir,ir,ir men inga pinnar lockade.

Bröt och for hem. Bättre lycka nästa gång med en mätt hund!

Hörs.

Anna tog valpen med till Trolska Skogen igen. Jag tog en långpromenad med de stora - ja till och med lille Hill är stor farbror nu   .

Precis när vi kommit hem och kaffet har bubblat klart så ringer telefonen. Kan du hämta Diriki! Jag skyndar till bilen. En tungt sovande valp mitt bland alla ofärdiga böcker. Anna får inte plats att fixa till böckerna med honom där. Så valpen under armen och buren i näven och så far vi hem. Matskålen töms i ett nafs, kissinaden tar 3 sekunder och sedan är lillherrn leksugen till tusen. Hill tittar på honom och morrar, vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Jag hittar en liten trasa med knut på. Fari tar den, går fram till Hill, gör lekinvit och Hill hugger i och drar. Didiki ligger utmed soffan och tittar intresserat på. Gubbarna leker en stund. Hill får vinna trasan. Fari kommer och lägger sig vid mig. Hill sitter med trasan i munnen. Så tittar han på Diriki och slänger den till honom. Det tar en stund innan Diriki försäkrat sig om att det är ok, men sedan tar han tag i den och de har en liten,liten dragkamp om den. Fari går dit och kikar. Ja, just det, precis så menade jag! ser han ut att säga.

Valpen somnar efter ett par race-varv i vardagsrummet. De stora kan äntligen ta sin middagslur. Katten har legat på en stol och studerat spektaklet. Nu törs även han slappna av. Lugnast är det nog i alla fall utomhus för honom än så länge :)

Vi hörs.

Torsdag: Åsa (Faris uppfödare) kontaktar Anna. De har ett sent återbud på en tervhanne. Anna har tidigare lite på skoj mailat Åsa att om det får "nått över" så är hon intresserad. Mycket vånda fram och tillbaka men till slut bestämde hon sig för ett Ja. Så igår em for vi ner till Wira. Där möttes vi av en liten dunboll i valphagen.

8 veckor och en dag gammal. Kärlek vid första ögonkastet <3. Anna följde med Anders in och skrev papper - fodervärdsavtal - och så blev vi bjuden på kaffe och äppelkaka. Mums!

En sista fotografering av matte och valp innan vi parkerade i bilen och startade hemfärden.

Fari tjöt till Almungerondellen när vi hämtade honom. Diriki gav upp i Rimbo. Men på tom mage och en massa bus så orkar man inte så länge. Resten av resan fick vi lyssna på ljudbok i lugn och ro.

Vid halv två var vi så hemma. Kompostgaller på bron så storkillarna fick nosa in sig på den lilla dunbollen med säkerhetsstaket emellan först. Sedan fick Hill gå ut och hälsa och så Fari. När alla morsat så gick vi in i hallen. Diriki kände ju igen mallen så han sprang fram till Faris mage och hittade "en spene". "AJ!" sa Fari och morrade till. HJÄLP!!! sa valpen och flydde till Anna. Ingen snäll malle sa Diriki och var betydligt försiktigare sedan.

Vi somnade alla efter en fem min yl ur stor bur med liten valp.

Idag har vi busat på gräsmattan och Diriki har gått husesyn på egen hand :) En lite tuffing som inte räds mycket men med stor respekt för de stora vovvarna. Katten gav honom en lätt dask när han skulle in i hans öron och kolla. Men utan klor så det var ingent konstigt. Katten satt kvar med värdighet och valpen lät bli honom. Klok valle.

Nu är han tervtroll i Trolska Skogen med matte. I bur i entrékuren får han skrämma barnen redan från starten. Hoppas han sover gott så matte får arbeta i fred någon timme. Jag har telejour om det inte funkar.

Nu måste de stora få en prommis.

Vi höres!

Får jag presentera Wirabruks Diriki!

Åker iväg på ännu en sökträning. Denna gång med nya bekantskaper. Maja bjöd in mej - vi har tränat ganska mycket tillsammans tidigare. Vi startade i gänget med John-Åke A som lärare för tre-fyra år sedan. På parkeringen träffade vi Catrin med två cattledogs (stavas det så?) och Maria med en schäfertik. Maja hade Dakka och jag Fari och Hill också! ( Anna målade Fiskbutiken)

Vi började att valla av området. Platsen för dagen var räddningstjänstens övningsområde. Det var ruiner, vindskydd, och massor av containrar med diverse innehåll. Jag var lyrisk när vi traskat runt i alla skrymslen, trappor, genom fönster, upp på lastpallar upp på conteinrar, you name it!

Hill fick vindmarkeringar med Maja först som han känner och sedan Maria som var helt ny. Det blev godis först och sedan lek och lite kamp också. En glad kille traskade till bilen.

Fari blev mäkta nyfiken när han kom ut på området. Han skuttade runt som ett rådjur med spetsade lurar och hög svans. Det här var Jättespännande!!!! Figgarna fick belöna med kampleksak den här gången. Oj, de fick verkligen hålla hårt i trasorna för det var jätteskoj och leka. När fig tappade taget om trasan var Fari kvick att erbjuda nytt tag för det här var fantastiskt roligt!

Fig två var klurigare. Catrin satt längst in i en sotsvart jättestor öppen container. Fari sprang runt över allt, kände en lukt men varifrån kom den? Till slut gick vi tillsammans fram till den stora öppningen. Jag stannande vid kanten. Fari tittade (kan man gå IN också???), kände röklukten men också människolukt så han gick in. Nyfiken och lite spänd, men gick med raska steg och hög nos. Till slut fick han syn på Catrin i ena hörnet. Han strök öronen rusade fram med full propeller på svansen, högg rullen och hämtade matte snabbt som attan. Påviset gick snabbt och beleöningen kom illa kvickt. Catrin fick känna hur det känns att släpa ut en intensivt ruskande malle i ett jeansbyxben med handtag fastsatt i ene änden. Lite tyngre och intensivare än hennes egen catteldog.

Jag plockade av alla sök-ateraljer och så tog Fari och jag en promenad in i labyrint-conteinern, in i nästa kolsvarta med en massa möbler i, genom ruinstadens alla fönster och dörrar och upp på högen med pallar. Det var en jättekul promenad. han tvekade inte en sekund någon stans utan sprang glatt före när han kom underfund om att man fick gå in och undersöka överallt.

Nästa gång blir det sök på allvar där!!!!

Var finns det fler MILJÖER att söka i ?

Nej vad har vi gett oss in i nu kommer skogen att kännas trist!-----Mattes utmaning att göra den intressant då!

Vi hörs!

God Morgon! Gårdagens händelser:

Upp i ottan för att jobba med Trolska Skogen. Idag var jag handräckning  till lillebror som hade lite panik. Ett halvt spåntak som skulle läggas och det var hans sista lediga dag. Fia sorterade spån i vänsterkvist, högerkvist och prima högar samt barakde det som behövdes. Jag blötla i baljor och bar upp det för stegen till Lillebror som spikade för glatta livet. Efter tio timmars jobb var jag tvungen att lämna dem.

Fari var med i skogen hele förmiddagen. Han satt bunden i en tall lekte med pinnar, höll koll på alla som var runtomkring och lå på min jacka. Till lunchen fick han ta igen sig i lugn och ro i rastgården hemma.

Kl. 18 träffade vi Maja/Dacka (buseron) och Jonatan/Ares(Amstaf) och Anna/Hill (Kelpie). Vi körde platsliggning, Lkl ! och så fick jag lite hjälp med krypet. Fari har ju fått in harskutt med baken. Provade i uppförsbacke och då gick det lite bättre. Gnuggas mera och lugnare med högt huvud.

Gjorde en plats till. Fari låg jättefint. Bjöd att lägga ner huvudet, så det blev många belöningarg. Provade med extern belöning bakom honom och då sneglade han på de andra lite, med öronen vända mot godiset i skålen bakom honom. Då låg allt focus på skålen och mej.

Efter träningen släppte jag ut Fari till Maja och Dacka. Maja beordrade "sitt och stanna kvar" till Fari. Så kastade hon en snörboll till Dacka som hämtade den. Så fick Fari springa och Dacka satt stilla. Hon var ju så söt så Fari ville gärna gå och nosa men Maja visade bestämt vad som var ok och inte. Fari fogade sig snällt. Efter några springvändor till kom han glatt springande till mig som suttit bredvid bilen och tittat på.

Väl hemma kröp hundnen upp i knät på mej och somnade gott. Mys efter en lång dag.

Ringde Lillebror när vi for hem från lydnadsträningen vid 21.05 och frågade hur det gick med takbygget. Har precis slagit i sista spiken och är på väg hem! 12 timmars jobb var avslutat. Duktiga Lillebror! Nu är han en äkta TAKSPÅNSLÄGGARE om någon behöver en sådan!!!

Vi höres!

Ut på gräsmattan medan kroppen kallnar efter en halvmils spring. Härligt!

Hunden spattar runt med leksaker. Vi busar lite, lite kurra gömma mellan buskarna. Så tar jag sekatören och ansar lite rosenbuske, gräver fram en igenvuxen bit av rabatten, flyttar lite växter. Tittar upp och ser en hund som sitter rakt upp och ner mitt på gräsmattan med knuten framför sig och blåstirrar på mig.

GÖÖÖÖR NÅTT MED MEEEEJ!!!! ser han ut att säga.

Kör lite ligg, snabba med knuten som belöning. Det går bättre och bättre.

Pausar med att gå runt "ägorna" och kolla in lite växter.

Tar knuten och börjar träna lite kryp. Lägger ner honom och lägger knuten 20 cm framför honom. Han kasstar sig fram, smäller tassarna i knuten och skuttar med baken. Håller knuten i noshöjd så att han måste sträcka sig efter den istället. Går bättre men skuttar ialla fall med baken och är väldigt ivrig så allt går fööör fort. Hm.

Hur ska jag göra nu?

Jo, man tager vad man för tillfället haver! En stjälk - kraftig - rabarber istället för knut. Vipps tar han det lugnt, griper men släpper snabbt    och kryper rätt med baktassarna =) Man ska ha fantasi när man tränar va?!

Vi hörs!