Nu är vi äntligen på väg. 5 dagar i England. Så lugnt och tryggt att veta att djuren har det bra med mormor&morfar medan vi är borta. Och att de tar hand om huset.

-12 när vi startade. Hoppas det är varmare i Manchester. Möter upp sällskapet på Arlanda en timme innan vi lyfter. 11 nya människor att bekanta sig med. Det blir spännande.

Kaffet smakar gott i bilen. Möter Sebbe i Uppsala för att lämna av Diddan. Han har inte ätit än så hoppas matte fixat frulle till honom när han kommer hem. Tänkte på Diddan nu men det kanske gäller en tvåbenta också.

Hörs!

Besökte Stockar bys lokala spelhåla. Fullt med gitarrer, bas, kajun, fioler och kvällen till ära: Lollo med banjo! Oj vad det svänger när alla ackord och stämmor är på plats. Kul att få hänga med ibland.

Fick ett samtal på vägen hem. Erbjudande om att vara med på marknad. Tänka på saken.

Hunnit med att revidera en kassabok också i eftermiddag. Så roligt att träffa nya människor. Man lär sig alltid något nytt. Den här gången var det konstföreningen som vi kollade.

Nu blir det mycket sen måltid innan djuren och jag gör kväll.

Hörs.

Kan man tro att det är hemma hos oss nu.

En parakit som håller ögonen öppna efter den lilla kattjejen Duffy som smyger runt buren. Hon hälsade mycket försiktigt på Mollegubben och han på henne, sedan gick Molle därifrån med bestämda steg.

Hill och Diriki sprang som galningar runt i huset och kollade av möbleringen innan de hade tid att hälsa på mig.

Duffy utforskade alla väggar, hyllor och hålrum hon hittade. Innan vi hivade ut henne en stund. Hon kom in ganska snabbt igen.

Mycket bök och stök innan alla hittat en någorlunda bekväm sovplats. Jag låg ganska varmt inbäddad mellan katter och hundar. Sov gott gjorde vi alla till slut.

Hörs.
(Mormor, vi har en gästsängen också.)

Vid 4km brukar det finnas en grillplatsen men det är ingen som grillat där ännu i år.

For upp till Vålmyrarna med skidor o hunden. En bil där redan så Asfari fick sele på innan vi gav oss av.
Blev jätteglad när jag kom ut på Igeltjärn för det var spårat! Asfari satte full fart så jag antog att det fanns en annan hund där ute någonstans.
Det är som att åka släplift när Asfari sätter fart. Bara att stå rätt upp så går det undan. Lite läskigt när spåret svänger eller när det bär av in i skogen med stenar lite här och var. Han är snäll och följer skoterspåret iaf med skidspåret i.
Efter någon km mötte vi Katarina och Marie och labben Hase. Det är Åke som kört upp spåret. Ca 4 km fick jag veta. Hurra!!! Jag blev jätteglad. Så lyxigt att ha ett "eget" spår hemmavid som hunden får hänga med i utan att någon muttrar.
Vid grillplatsen kopplade jag lös Asfari. Nu var vi ensamma. Det blev en timmes åkning och två varv i spåret. Med och motvind. Armarna och skuldrorna fick jobba hela tiden. Myrar är ju platta så det blev mycket armträning. Precis vad jag behöver. Benen får jobba på löppassen. På slutet hade jag en trött hund som kom långt efter (han hittade egna spår) och fick kämpa på för att hänga med matte.
8km senare. Gott med kaffe nu.
Hörs.

Längtar efter att få vara ute i dagsljus. Fick en hundinad i de sista strålarna.

Nu blir det slapp kväll med något gott att äta.
Trevlig Helg!

Efter lunch -med paltkoma i bagaget-bjöds det på handledning med efterföljande personalmöte. Trött av att sitta stilla och bara lyssna i flera timmar. Kom hem, rastade hunden och sedan ner men näsan i bokföringen igen.

Ordning på siffrorna blir det så småningom.
Satt med Katrina till midnatt och grottade i siffror. Vi hittar tok och gör om och gör rätt. Oj vad jag lär mig.
Spännande med bokföring.

Tung morgon istället. Hade velat krypa ner under duntäcket och bara sova till jag vaknar av mig själv. Men, men imorgon är en annan dag.

Undrar vad denna dag har med sig?

Längtar till jobbet med denna utsikt på morgnarna.

Tittat på Lerin. Ja visst, vi har nog alla våra egna små universum hemma. Hoppas han funnit någon ny vän.

Kollade min kalender under våren. Det är minst ett kurstilfälle varje månad fram till sommaren. Så mycket roligt att se fram emot.

Är lite öm i skuldrorna idag. Påt igen imorgon - kanske - om tiden tillåter.

När jag satte mig vid datorn så protesterade Asfari högljutt. Till Lerin bökade vi ner oss parallellt i soffan. Asfari på rygg med alla fyra tassarna i vädret. Han somnade gott medan jag kliade magen på honom. Mys.

Nu är det dags att knoppa.

Hörs.