Gammelman blev satt att spåra. Huj vad det bar iväg! Gammelmatte har glömt vilket tempo det brukar vara! Spåret följdes utmärkt bra-för att vara typ lääääänge sedan vi spårat sist. Mitt i hittar Asfari en åtel som han ville gnaga i sig. Matte fick bryta upp en tjutande käft för att få ut fanstyget. Matte vann! Sen spårade vi färdigt. Slutapporten var favotrasan det var den enda apporten han hittade. Spårläggande Maggan hade ju använt skogspinnar som inte syntes - ja han går med på syn än lukt när det gäller spårpinnar.
Vi hittade iaf hem till bilen ?.
Skor fulla med snö och dyngsura fötter i snålblåsten. Hem och dricka nybryggt kaffe.
Det får vara nog med hundträning för idag.
Hörs!

Och vart tog de andra ekipaget vägen då?