Han kommer ut på bron och bara tittar. Så kliver han ner i det vita. Han gör ett skutt ner med båda tassarna och han hasar på det vita, det blir en liten hög av snö. Nosar på den. Skuttar igen och igen. Det här var skoj. Travar ut i skogen och kissar. Medan han står där med alla fyra i backen och det rinner under magen så får han syn på en snöklädd gran. KOLLA, VAD ÄR DET DÄÄR???!!!! Han spärrar upp alla spröt han har och talar om hur stor han är. Fari tittar i samma riktning, fnyser och lyfter benet mot närmsta träd. Hmm, det var visst inget läskigt...

Valpen skuttar vidare och gör snöhög efter snöhög medan han ideligen ruskar av sig snön. På var sida av snöhögarna går två raka "vuxenspår" av hundtassar. Hill skuttar lite och försöker lapa i sig snöflingorna.

Vi kommer fram till lilla skogen. Jag släpper hundarna. Alla skuttar gladeligen iväg i det tunna snötäcket. Valpen frustar och luktar och frustar och springer. Var är alla dofter??? Upptäckarlusten avbryts av lek och bus. Dragkamp om pinnar, ta mig om du kan, och sno pinne av gubbe vilket slutar med en vurpa och väl på rygg är det bara att ge sig och släppa pinnen. Upp och sno tillbaka den...

Uppkopplade igen traskar vi tillbaka längs stigen. Valpen vädrar och vädrar, fnyser och luktar. Till slut måste han stanna gräva, stoppa nosen i jorden, fnysa ta nått steg, gräva igen snusa fnysa och gräva igen. Jo, under snön finns dofterna kvar!

När vi kommer in upptäcker han små vita "prickar" runt mattes skor som måste smakas på. När det är slut på "prickar" så sjunker han ihop i soffan och somnar bums. ( Och matte får njuta adventskaffe i lugn och ro :) )

Höres.