Igår var jag ute på den vanliga lite längre promenaden. När vi närmade oss hemma så drog Asfari in på nästa väg, han ville INTE gå hem redan. Samtidigt kom Björn ångande förbi. Vi hängde på honom. Han skulle gå ett par km och sedan vända. Det lät lagom så vi ökade takten till hans takt.

Hej och hå! Det var länge sedan jag gick så fort! Det var för säkert fem år sedan - innan jag fick artros i foten. Nu var det urskönt att gå så pass fort att hunden fick jogga framför mig och INTE markera på varannan plogpinne. Svetten lackade innan vi var hemma.

Ja, Anders Eriksson gjorde ett utmärkt jobb med min fot för 1,5 år sedan. Och hädan efter ska jag verkligen öka takten rejält på mina promenader så höjs konditionen också. Har lallat alldeles i onödan alldeles för länge.

Tack Björn för inspirationen   

Hunden var nöjd att komma hem efter den turen ;)

Vi hörs.